Miljöbyrån, Ålands Landskapsstyrelse

Erik Levlin, Miljöutredare, den 8 februari 2003
Åländsk utredningsserie 2003:2, ISSN 0357-735X.

 

Bedömning av utsläpp av växthusgaser och andra

luftföroreningar på Åland

 

Innehållsförteckning

 

Sammanställning av luftföroreningsutsläpp. 1

Global Uppvärmning ”Växthuseffekten”. 2

Luftutsläppsberäkning med emissionsfaktorer 5

Vägtrafik. 5

Sjötrafik. 6

Avlopp och avfall 11

Uppvärmning och elkraftproduktion. 14

Jordbrukets djurhållning och gödselhantering. 17

Övrig oljeförbränning. 18

 

Sammanställning av luftföroreningsutsläpp

 

Tabell 1. Utsläpp på Åland av föroreningar (ton/år) till luft fördelat på utsläppskällor år 2001.

 

Koldioxid

CO2 ton/år

Kolmono-oxid

CO ton/år

Kolväten ton/år

Kväveoxider ton/år

Svavel-dioxid

SO2 ton/år

 

Metan

CH4

Övriga

NMVOC*

Lustgas

N2O

Övriga

NOX

Avlopp och avfall

4 658

0,97

609

16

7,03

0, 86

0,41

El och värme

84 056

94,9

11,7

20,3

4,51

101

96,4

Vägtrafik

49 501

1 795

13,4

203

7,67

331

1,15

Övrigt**

18 900

10,7

625

0,64

68,0

10,7

6,41

Total

157 116

1 902

1259

239

87,6

444

104

Sjötrafik

268 715

121

3,60

10,8

7,20

2 225

835

Total

425 826

2 023

1263

250

94,8

2 661

939

* NMVOC, (Non Metane Volatile Organic Carbon) är andra kolväten än metan.

** Metan kommer från lantbrukets djurhållning, lustgas från lantbrukets gödselhantering och övrigt från oljeförbränning för arbetsredskap och industriella processer.

 

Utsläpp av föroreningar till luft på Åland fördelat på olika utsläppskällor redovisas i tabell 1. Dessa är beräknade genom att utsläppen beräknats från olika samhällssektorer som vägtrafik, sjötrafik, el- och värmeproduktion, avlopps- och avfallshantering samt jordbruk och industri. Dessa beräkningar redovisas i separata kapitel för de olika sektorerna. Dessutom finns ett kapitel om de emissionsfaktorer som kan användas för att beräkna utsläpp av luftföroreningar. Av de redovisade luftföroreningarna bidrar koldioxid CO2, metan CH4 och dikväveoxid N2O till klimatförändring genom global uppvärmning, kallat ”växthuseffekten”. Utsläpp av dessa gaser redovisas i nästa kapitel. Andra föroreningar som kväveoxider och svaveldioxid skapar surt regn genom att de i atmosfären oxideras till salpetersyra respektive svavelsyra.

 

Diagrammet i figur 1 visar CO2-utsläpp per capita för Åland, jämfört med andra länder. Koldi­oxidutsläpp per capita för Åland är 16,4 ton/år, varav 6,1 ton/år (37 %) är från utsläpp från andra källor än sjöfarten. Om enbart utsläpp från land räknas, är åländska utsläpp relativt låga jämfört med andra länder. Till detta bidrar att Åland inte har större tung industri, elkraften importeras till större delen och transporter sker till större del sjöledes. Dock, om utsläpp från sjötrafiken i farleder på åländskt vatten inkluderas, är åländska utsläpp räknat per capita höga jämfört med andra länder. Största delen av sjötransporterna utgörs dock av genomfartstrafik mellan Sverige och Finland.

Figur 1. CO2 utsläpp per capita för Åland och andra länder.

 

Global Uppvärmning ”Växthuseffekten”

 

GWP, Global UppvärmningsPotential.

Växthusgaser som koldioxid CO2, metan CH4 och dikväveoxid N2O absorberar värmeutstrålningen från jordytan, vilket medför att en ökad halt växthusgaser i atmosfären gör att världens medeltemperatur ökar. Hur stor uppvärmning som en gas åstadkommer beror på dess förmåga att absorbera värmestrålning och hur länge den stannar i atmosfären innan den försvinner. Detta uttrycks i GWP, Global UppvärmningsPotential, som gasens uppvärmningseffekt relativt uppvär­mningseffekten för koldioxid. De viktigaste växthusgaserna med globala uppvärmningspotentialer i CO2 ekvivalenter visas i tabell 2, och kan beräknas med formeln:

 

GWP (i ton CO2-ekvivalenter)  =  ton CO2 + 23 x ton CH4 + 296 x ton N2O + 22 200 x ton SF6

 

Den dominerande bidraget i Europa till den globala uppvärmningen, 80 %, utgörs av CO2-utsläpp. Utsläpp av CH4 och N2O bidrar vardera med 10 % i CO2-ekvivalenter. Utsläppen av övriga växthusgaser som HFC (fluorkolväten), FC (fluorkarboner) och svavelhexafluorid SF6 är så små att de, trots ofta höga globala uppvärmningspotentialer, tillsammans bidrar med mindre än 1 % i CO2-ekvivalenter. Uppvärmningspotentialerna för kol-fluorföreningar som fluorkolväten och fluorkar­boner är högst varierande beroende på den kemiska formeln för den specifika föreningen.

 

Tabell 2. De viktigaste växthusgaserna med globala uppvärmningspotentialer (GWP100) i CO2-ekvivalenter och dominerande utsläppskällor.

Växthusgas

GWP1001

Dominerande utsläppskälla2

 

Koldioxid (CO2)

1

Förbränning av fossila bränslen

Trafik och uppvärmning

Dikväveoxid (N2O)

296

Gödslad jordbruksmark

Lantbruk

Metan (CH4)

23

Utsöndring från idisslande boskap
Läckage från avfallsdeponier

Lantbruk och Avfallshantering

HFC (fluorkolväten)

Beror på typ av förening

Läckage från kylskåp, värmepumpar m m

 

FC (fluorkarboner)

Föroreningar vid aluminiumframställning

 

Svavelhexafluorid (SF6)

22 200

Läckage från tyngre elektrisk apparatur

 

1 GWP100 (Global Warming Potential) Global uppvärmningspotential i CO2-ekvivalenter i ett hundraårsperspektiv,
Källa: IPCC Intergovernmental Panel on Climate Change. Work group 1, Third Assessment Report (http://www.ipcc.ch/pub/wg1TARtechsum.pdf, Tabell 3 sid. 47)

2 Statens Naturvårdsverk (http://www.naturvardsverket.se/dokument/fororen/klimat/vaxthus.html)

 

 

Växthusgaser från Åland

Utsläpp av växthusgaser från Åland visas tabell 3. Utöver i tabell 1 redovisade luftföroreningar bidrar även emissioner av fluorkolföreningar till den globala uppvärmningen. Läckage från kylskåp, värmepumpar och tyngre elektrisk apparatur förekommer även på Åland, men bidraget till den globala uppvärmningen kan uppskattas till 1%. Aluminiumframställning som är en viktig källa för fluorkarboner förekommer inte på Åland. Utifrån utsläppsstatistik redovisade för Finland[1] och Sverige[2] uppskattas utsläppen av HFC till 100 kg CO2-ekvivalenter per invånare, FC till 2 kg CO2-ekvivalenter per invånare och SF6 till 0 kg CO2-ekvivalenter per invånare. Finlands 5,2 miljoner invånare redovisar större utsläpp per invånare än Sveriges 8,9 miljoner. Detta ger ett tillskott för Åland på 2652 ton CO2-ekvivalenter och en totalsumma på 471 952 ton CO2-ekvivalenter (201 987 ton CO2-ekvivalenter exklusive sjöfart).

 

Tabell 3. De 6 växthusgaserna med utsläpp till luft från Åland inkl sjöfart för år 2001.

Växthusgas

Utsläpp från Åland

GWP100 (CO2-ekvivalenter)

Koldioxid (CO2)

425 826 ton

425 826 ton

Metan (CH4)

1263 ton

29 047 ton

Dikväveoxid (N2O)

95 ton

28 069 ton

HFC (fluorkolväten)

100 kg CO2-ekv/inv.

2 600 ton

FC (fluorkarboner)

2 kg CO2-ekv/inv.

52 ton

Svavelhexafluorid (SF6)

0 kg CO2-ekv/inv.

0 ton

Summa

 

485 594 ton

 

Den globala uppvärmningspotentialen, GWP, för utsläpp av luftföroreningarna fördelat på olika utsläppskällor och växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas redovisas i tabell 4. Figur 2 visar den procentuella fördelning på olika utsläppskällor och växthusgaser. När andra gaser än koldioxid, där sjöfarten står för 64 %, tas med i beräkningen medför de stora emissionerna av metan och lustgas från jordbruket att sjöfartens bidrag till den globala uppvärmningspotentialen blir ca 58 %. Sjötrafikens stora bidrag ger dock att för Åland står koldioxiden för 90 % av den globala uppvärm­ningspotentialen jämfört med 80 % som är koldioxidens totala bidrag till uppvärmningspotentialen.

 

Tabell 4. Global uppvärmningspotential, GWP, i ton CO2–ekvivalenter, fördelad på bidrag från olika växthusgaser och utsläppskällor

 

Koldioxid

CO2

Metan

CH4

Lustgas, dikväve-oxid N2O

GWP

Per

Capita

 

Ton/år

ton/år

GWP

ton/år

GWP

Avlopp och avfall

4 658

609

8 146

8,02

2 375

20 754

0,80

El och värme

84 056

11,7

268

4,51

1 334

85 685

3,29
Vägtrafik

49 501

13,4

307

7,67

2 269

52 078

2,00
Jordbruk*

—

625

14 368

68,0

20 128

53 527

1,33
Övrig oljeförbränning

18 900

0,21

5

0,43

126

19 031

0,73
Från land

157 116

1259

28 964

88,6

26 231

212 017

8,15

Sjötrafik

268 710

3,60

82,8

7,20

2 132

270 925

10,42

Total

425 826

1263

29 047

94,8

28 069

482 942

18,57

*Metan kommer från djurhållning och lustgas från gödselhantering. Jordbrukets oljeförbränning är ej inräknad.

 

 

Figur 2. Global uppvärmning fördelat på utsläppskällor och växthusgaser för Åland 2001.

 

Tabell 5 visar den globala uppvärmningspotentialen fördelat på sektorerna transport, hushåll, lantbruk och industri. Transport är en summering av vägtrafik och sjötrafik. I hushåll ingår 75 % av el och värme samt avlopp och avfall. Enligt tabell 22 utgör bostadshus 67 % av den totala byggnadsytan. Den offentliga sektorn lokaler som skolor och sjukhus har fördelats på de övriga sektorerna varvid hushållens andel ökats från 65 % till 75 %. Utnyttjandet av avlopp och avfall förväntas motsvara lokalanvändningen varvid hushållens andel räknats till 75 %. I rubriken lantbruk ingår metan från djurhållning och lustgas från gödselhantering 10 % av el, värme, avlopp och avfall samt 20 % av övrig oljeförbrukning. Övrigt har räknats till industrin, vilket är 15 % av el, värme, avlopp och avfall, 80 % av övrig oljeförbrukning samt emissioner från användning av fluorkolföreningar.

 

Tabell 5. Global uppvärmningspotential, GWP, i ton CO2–ekvivalenter, fördelat på transport, hushåll, lantbruk och industrin.

 

GWP (CO2-ekv.)

CO2-ekv./capita

CO2-ekv./BNP

Transport

323002 ton

12,42 ton/inv.

395,35 ton/MEUR

Hushåll

79809 ton

3,07 ton/inv.

97,69 ton/MEUR

Lantbruk

48917 ton

1,88 ton/inv.

59,87 ton/MEUR

Industri

33865 ton

1,30 ton/inv.

41,45 ton/MEUR

 

Luftutsläppsberäkning med emissionsfaktorer

 

För att bedöma emission av luftföroreningar som CH4, N2O, NOX, CO och SO2 kan emissions­faktorer användas om inga andra uppgifter finns om utsläppets storlek. Utsläpp av CO2 och SO2 kan beräknas från bränslets kol och svavelinnehåll. Förbränningstemperaturen samt bränslets kväve­innehåll bestämmer NOX-utsläpp, varvid högre temperatur ger mer NOX. Utsläpp av NOX och SO2 kan dock reduceras genom rökgasrening. Om inga mätningar på utsläpp av föroreningar kan utsläpp av en förorening uppskattas genom att den förbrukade mängden bränsle multipliceras med en emissionsfaktor. De emissionsfaktorer som används baseras på erfarenhet av hur mycket föroreningar som vanligtvis bildas t.ex. vid förbränning och hur mycket som tas bort genom rening. Emissionsfaktorer som används i olika länder kan därför variera betydligt. Nedanstående Tabell 6 visar emissionsfaktorer för uppvärmning genom oljeförbränning från Naturvårdsverket och SCB i Sverige, jämfört med emissionsfaktorer från Storbritannien och USA. I denna studie används om inga andra uppgifter finns tillgängliga Naturvårdsverket och SCB faktorer. Dessa är uppdelade på olika bränslen och användningsområden. För CO2, CH4, N2O och NMVOC (andra kolväten än metan), finns faktorer för användning för 1; Industri, 2; Bostäder, 3; Fjärrvärme och 4; El, och för NOX, CO och SO2 för 1; Gasturbin och dieseldrift, 2; Bostäder, service m.m. och 3; Övrig förbrukning.

 

Tabell 6. Exempel på emissionsfaktorer som används för beräkning av utsläpp till luft från uppvärmning i Sverige1, i UK, Storbritannien2, samt i USA för metan och dikväveoxid3.

 

CO2

CH4

N2O

NOX

CO

SO2

NMVOC

Lätt eldningsolja, egen panna                    kg/GJ

75,3

0,001

0,002

0,05

0,05

0,03

0,002

                                             kg/ton (42,4 GJ/ton)

3193

0,042

0,085

2,12

2,12

1,27

0,085

Tung eldningsolja, fjärrvärme                     kg/GJ

76,2

0,002

0,005

0,10

0,025

0,18

0,003

                                             kg/ton (42,4 GJ/ton)

3225

0,085

0,212

4,24

1,06

7,62

0,127

UK Burning oil, domestic                          kg/ton

3150

0,309

0,027

2,21

0,16

0,42

0,133

US EPA                                                  kg/GJ

 

0,01

0,006

 

 

 

 

1.                 Naturvårdsverket och SCB, Utsläpp till luft i Sverige. Serie MI 18 – Miljövård SM 0201 ISSN 1403-8978. (http://www.scb.se/sm/MI18SM0201.pdf)

2.                 UK Greenhouse Gas, Inventory,1990 to 2000, Annual Report for submission under the Framework Convention on Climate Change, (http://www.aeat.co.uk/netcen/airqual/naei/annreport/annrep99/)

3.                 USA EPA (Environmental Protection Agency) 430-R-02-003, Inventory of U.S. Greenhouse Gas Emissions and Sinks: 1990-2000.

 

Vägtrafik

 

Vägtrafikens bidrag till luftutsläpp på Åland kan bedömas med utgångspunkt från en modell över vägtrafikemissioner i Finland framtagna av VTT[3]. Tabell 7 visar vägtrafikemissioner 2001. Resultaten finns även fördelad på olika fordonsslag, varav man kan räkna ut fördelningen på diesel och bensin (se tabell 8).

 

Tabell 7. Vägtrafikemissioner (ton/år) i Finland 2001.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Huvudvägar

164 298

22 191

23 125

1 420

828

490

97

4 393 338

1 399 293

16 672,440

Matarvägar

156 043

17 909

52 062

2 466

1 616

950

126

6 638 915

2 113 139

31 646,720

Total

320 341

40 100

75 187

3 886

2 443

1439

224

11 032 252

3 512 432

48 319,160

Källa: LIISA 2001.1 Calculation Software VTT. *HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Tabell 8. Vägtrafikemissioner (ton/år) i Finland 2001 fördelat på drivmedel.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O*

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Diesel:

19 267

5 940

41 612

3 757

287

251

55

5 744 052

1 824 709

13 744,597

Ej diesel:

301 074

34 160

33 575

128

2 157

1188

169

5 288 199

1 687 722

34 574,563

Total:

320 341

40 100

75 187

3 885

2 444

1439

224

11 032 251

3 512 431

48 319,160

Källa: LIISA 2001.1 Calculation Software VTT *HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Diesel används mer i tyngre fordon som lastbilar och bussar medan ej diesel är bensin som mest används i personbilar. Bränsleförbrukning per km är 0,15 liter för diesel och 0,07 liter för ej diesel. På Åland såldes år 2001 7180 m3 dieselolja (6067 ton) och 14217 m3 bensin (10663 ton). En del av bensinen används för arbetsmaskiner och båtar, i Finland 4 % respektive 2,7 % (Kari Mäkelä, VTT Building and Transport). Användning av småbåtar är större på Åland än i Finland, varför användningen till båtar uppskattas till 5 %. Bensinförbrukningen för fordonstrafik reduceras därför med 9 %, vilket blir 9703 ton. På Åland används för drivmedel mer bensin (62 %) än diesel (38 %), medan i riket används mer diesel (52 %) än bensin. Skillnaden beror på att en stor del av Ålands transporter sker som sjötrafik med färjor, vilket i större utsträckning reducerar de tyngre transporterna som oftare sker över längre distanser än resor med personbil. En uppskattning för Åland (se tabell 9) erhålls om siffrorna i tabell 8 räknas om för de mängder drivmedel som distribueras på Åland. I tabellen redovisas utsläpp av CO, HC, NOx, PM, CH4, N2O, SO2 och CO2, varvid HC är kolväten och PM är luftburna partiklar. I rapporten i övrigt redovisas kolväten som metan CH4 och övriga kolväten NMVOC, varvid halten NMVOC är halten HC reducerad med metanhalten. Den globala uppvärmningspotentialen från vägtrafiken kan beräknas till 52 158 ton CO2-ekvivalenter.

 

Tabell 9. Beräkning av vägtrafikemissioner (ton/år) för Åland 2001 baserad på mängd drivmedel.

 

CO

HC*

NOx

PM*

CH4

N2O

SO2

CO2

Bränsle

Mkm/år

Diesel

64

20

138

12,49

0,95

0,83

0,18

19 098

6 067

45,700

Ej diesel

1 731

196

193

0,74

12,40

6,83

0,97

30 403

9 703

198,775

Total

1 795

216

331

13,23

13,35

7,67

1,15

49 501

15 770

244,475

*HC är kolväten och PM är luftburna partiklar.

 

Sjötrafik

 

Även om sjötrafiken spelar en stor betydelse för Ålands egna transporter utgör sjötransporterna på farleder på åländskt vatten till största delen av genomfartstrafik för transporter mellan Sverige och Finland. Det kan därför diskuteras hur stor andel av sjötrafikens utsläpp som skall räknas till Åland. Tabell 10 och figur 3 visar sjörutter med reguljär fartygstrafik som passerar Åland. Det finns även planer på att rutten Kapellskär – Paldiski skall gå in till Mariehamn när Estland blir medlem i EU. För trafiken till hamnar i Åbo och Nådendal som inte kommer från Sverige finns det andra farleder som inte passerar Åland (se figur 3). Farleden från Nådendal via Utö har ett djup på 13 m, medan farleden västerut genom Åland har ett djup på 9 m. Enligt Sjöfartsverket[4] var trafiken 1998 på farleden från Åbo och Nådendal till Nagu 7500 – 10 300 fartygpassager. På farleden från Nagu västerut genom Åland var trafiken 5000 – 7500 passager. Farleden från Nagu söderut via Utö passerades av 2000 – 5000 fartyg, farlederna mot nordväst från Nagu samt mot sydost öster om Nagu av 700 – 2000 fartyg och den östvästliga farleden norr om Utö av färre än 200 fartyg. Enligt tabell 10 trafikeras farleden från Långnäs till Nagu med 7026 fartygspassager per år och från Långnäs mot Mariehamn av 6402 passager, vilket ligger inom det intervall som uppgivits av Sjöfartsverket.

 

Tabell 10. Rutter och rederier för färjetrafik som passerar åländskt vatten 2001.

Rutt

Rederi

Antal fartyg

Turer/år (v är veckor och t är turer)

Grisslehamn – Eckerö

Eckerölinjen

2(22v), 1(30v)

2232 = 9v x 70t + 13v x 54t + 30v x 30t

Kapellskär – Mariehamn

Viking Line

1

1802 = 12v x 28t + 9v x 42t + 34v x 32t

Kapellskär – Nådendal

FinnLink

3

2080 = 52v x 40t

Långnäs – Nådendal

Lillgaard

1

624 = 52v x 12t

Stockholm – Mariehamn – Helsingfors

Silja Line

2

728 = 52v x 14t

 

Viking Line

2

728 = 52v x 14t

Stockholm – Mariehamn – Åbo

SeaWind

2

1284 = 9v x 28t + 43v x 24t

/Kapellskär     /Långnäs

Silja Line

2

1456 = 52v x 28t

 

Viking Line

3(9v) 2(43v)

1582 = 9v x 42t + 43v x 28t

Stockholm – Mariehamn (kryssning)

Birka Line

1

728 = 52v x 14t

 

Viking Line

1(42v)

588 = 42v x 14t

 

Ånedinlinjen

1

728 = 52v x 14t

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Figur 3. Sjörutter och hamnar för reguljär fartygstrafik som passerar Åland  .

(Övriga farleder i Skärgårdshavet med djup på minst 7,5 meter  )

 

Silja Line

Silja Line har 4 fartyg i trafik mellan Finland och Sverige, 2 på rutten Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär och 2 på rutten Helsingfors–Mariehamn–Stockholm. Utsläpp från Silja Lines fartyg redovisas i Silja Lines miljöredovisning. Tabell 11 visar fördelning av utsläpp av NOX, SO2 och CO2 för de rutter som passerar Åland. Fartygen använder en tjockolja med en svavelhalt som inte överstiger 0,5 % och en dieselolja med en svavelhalt som inte överstiger 0,2 %. På Silja Europa och Silja Festival har katalysatorer installerats på huvudmotorerna som reducerar NOx-utsläpp från 17 till under 1 g/kWh. Vatteninjektionsteknik har installerats på Silja Serenades och Silja Symphonys huvudmotorer, vilket reducerar NOx-utsläpp till ca 5,5 g/kWh.

 

Tabell 11. Silja Lines rutter som passerar Åland med fartyg och redovisade emissioner 2001 fördelade på finländskt och svenskt vatten.

                        NOX (ton)     SO2 (ton)      CO2 (ton)

1 Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

█ Finland             1 160              333          105 500

█ Sverige               340              104            33 000

2 Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

█ Finland               700              338            84 700

█ Sverige               330              142            67 600

 

Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

 

 

Silja Serenade

Silja Symphony

Silja Europa

Silja Festival

Summa

BRT, ton

58 376

58 377

59 912

34 414

211 079

Källa: Silja Lines miljöredovisning (http://www.silja.com/investorsv/miljoredovisning.pdf).

 

Av den finländska delen av rutten Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär som går igenom Skärgårds­havet, ligger 63 % (111 km) på den åländska sidan väster om Skiftet. Rutten Helsingfors – Mariehamn – Stockholm går på gränsen till finländskt territorialvatten söder om Skärgårdshavet, varvid 38 % av sträckningen (133 km) ligger väster om Utö. Om sträckningen som går på åländskt vatten räknas från en punkt där rutten böjer av norrut för att gå in till Mariehamn, går 20 % av sträckan (84 km) på åländskt vatten. Utifrån detta kan utsläpp på åländskt vatten beräknas (se tabell 12).

 

Tabell 12. Silja Lines emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten 2001.

Rutt

Åländskt vatten

Olja*

CO2

SO2

NOX

Helsingfors–Mariehamn–Stockholm

20 %

6 698 ton

21 100 ton

67 ton

232 ton

Åbo–Åland–Stockholm/Kapellskär

63 %

16 940 ton

53 361 ton

213 ton

441 ton

Summa

 

23 638 ton

74 461 ton

280 ton

673 ton

* Oljeförbrukningen beräknas ur utsläpp av koldioxid (ton olja = ton CO2/3,15).

 

Viking Line

Från Viking Line har en redovisning erhållits av emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten på totalt 75 109 ton CO2 (se tabell 13). Viking Line har 6 fartyg som trafikerar åländskt vatten. Utöver fyra fartyg som går samma rutter som Siljas som släpper ut 66 944 ton CO2 (jämfört med Siljas 74 461 ton), skall läggas emissioner från Rosella och Ålandsfärjan. Rosella går i kryssningstrafik Stockholm–Mariehamn förutom 9 veckor under sommaren då den går rutten Kapellskär–Åland–Åbo. Ålandsfärjan går rutten Kapellskär–Mariehamn vår och höst 34 turer/vecka 42 turer/vecka 9 veckor under sommaren och 3 månader under vintern 28 turer/vecka. Siljas 4 fartyg är dock större (totalt 211 079 ton BRT) än Vikings 6 fartyg (totalt 165 695 ton BRT).

 

Tabell 13. Viking lines redovisade emissioner av luftföroreningar på åländskt vatten 2001.

Fartyg

Rutt

BRT
ton

Olja*
ton

CO2
ton

NOx
ton

CO
ton

SOx
ton

HC
ton

PM
ton

Amorella

Stockholm-Åbo

34 384

7931

24983

416

23

79

3

9

Isabella

Stockholm-Åbo

34 937

8793

27699

461

25

89

3

10

 

Stockholm-Åbo

69 321

16724

52682

877

48

168

6

19

Gabriella

Stockholm-Helsingfors

35 492

2354

7415

124

7

24

1

3

Mariella

Stockholm-Helsingfors

37 860

2174

6847

59

6

22

1

2

 

Stockholm-Helsingfors

73 352

4528

14262

183

13

46

2

5

Rosella

 

16 850

1677

5283

88

5

13

1

2

Ålandsfärjan

Kapellskär-Mariehamn

6 172

915

2882

48

3

5

0

1

Totalt

 

165 695

23844

75109

1196

68

231

8

27

* Oljeförbrukningen beräknas ur utsläpp av koldioxid (ton olja = ton CO2/3,15).

Källa: Viking Line

 

Övrig trafik

Birka Line kryssar med fartyget Birka Princess (BRT 22412) mellan Stockholm och Mariehamn. Den redovisade oljeförbrukningen framgår av tabell 14. Katalytisk avgasrening på samtliga motorer vilket reducerar kväveoxiderna i avgaserna ned till 0,54 g/kWh och användning av lågsvavligt bränsle medför låga utsläpp av svavel och kväveföroreningar.

 

Tabell 14. Birka Lines redovisade oljeförbrukning och utsläpp av luftföroreningar 2001.

 

Bränsle

NOX

SOX

CO2

Totalt

8306 m3

6977 ton

20 ton

30 ton

25713 ton

Åländskt vatten (25 %)

2077 m3

1744 ton

5 ton

7,5 ton

6428 ton

Källa: Birka Lines årsredovisning (http://www.birka.se/birka/22251%20Arsredovisning%202001.pdf).

 

SeaWind Line trafikerar sträckan Stockholm–Långnäs–Åbo med 2 fartyg SeaWind och SkyWind 12 avgångar i veckan från Stockholm och Åbo, samt 2 månader under sommar fyra avgångar varje dag, vilket ger 3,5 passager/dag. Den redovisade oljeförbrukningen framgår av tabell 15.

 

Tabell 15. SeaWind Lines redovisade oljeförbrukning (ton) och svavelinnehåll (ton) 2002.

 

SeaWind

SkyWind

Totalt

Svavel (ton)

Tjockolja, ton (0,5 % svavel)

9000

13000

22000

110

Gasolja, ton (0,2 % svavel)

250

500

750

1,5

Summa

9250

13500

22750

111,5

Varav på åländskt vatten (40 %)

3700

5400

9100

44,6

 

Eckerölinjen kör rutten Eckerö–Grisslehamn 46 turer/vecka (9 veckor 70 turer/vecka, 13 veckor 54 turer/vecka och övriga veckor 36 turer/vecka) och förbrukade 5147 m3 brännolja år 2001. På sommaren går det två fartyg Roslagen (BRT 6652) och Alandia (BRT 6754), och ett fartyg vintertid. Oljan är av kvalitet WRD med mindre än 0,5 % svavelhalt. 60 % av förbrukningen kan räknas till åländskt vatten. Lillgaard trafikerar rutten Långnäs–Nådendal (36 % av sträckan ligger på åländskt vatten) 1 ggr/dygn 6 dagar i veckan med Fjärdvägen (BRT 6040) och förbrukar 7400 liter/dygn lätt brännolja av kvalitet Ekopoc. Skärgårdstrafiken som trafikerar östra Åland och Skärgårdshavet med tio färjor (se figur 4), förbrukade 6 181 ton (7 358 m3) år 2001. Bränsleförbrukningen för de frigående färjor Alfågeln (BRT 1469), Ejdern (BRT 486), Gudingen (BRT 961), Knipan (BRT 854), Doppingen, Viggen (BRT 1512) och Skiftet (BRT 961) var 7 146 708 liter. Grisslan som drivs av Kumlinge Skärgårdstrafik förbrukade 211 690 liter. Till detta tillkommer bränsleförbrukningen för linfärjorna.

 

Viking och Silja Lines trafik på rutten Helsingfors–Mariehamn–Stockholm förbrukar tillsammans 11 226 ton olja. Den största delen av sjötrafikens oljeförbrukning (ca 60 000 ton), och därav följande emissioner, står dock trafiken genom Skärgårdshavet på rutten Åbo/Nådendal–Åland–Stockholm/Kapellskär för. Denna rutt trafikeras av Viking, Silja, Sea Wind och Lillgard, samt även av Finnlink (Kapellskär–Nådendal). Utifrån SeaWinds förbrukning för 3,5 passager/dag uppskattas FinnLink (3 fartyg och 5,7 passager/dag) förbruka ca 14 800 ton olja, vilket ger en total förbrukning för fartygstrafik på 82 700 ton olja. För ca 5 år sedan använde FinnLink en bunkerolja med 2,2 % svavel[5], vilket ger att FinnLink skulle bidra med 652 ton svaveldioxid.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Figur 4. Farleder med reguljär sjötrafik i östra Åland och skärgårdshavet.

(Skärgårdstrafiken , Farleden Åbo/Nådendal–Åland–Stockholm/Kapellskär  ).

 

Totalt

Utifrån en sammanräkning av oljeförbrukningen till 82 700 ton uppskattas totala oljeförbrukningen för sjötrafiken uppskattas till 85 000 ton olja. Med Naturvårdsverket och SCB:s emissionsfaktorer som används i Sverige kan utsläpp från sjötrafiken beräknas (se tabell 16)

 

Tabell 16. Beräkning av sjötrafikemissioner (ton/år) för Åland baserad på mängd drivmedel 2001.

 

Olja ton

CO2 ton

SO2 ton

NOX ton

CH4 ton

N2O ton

CO ton

GWP

Birka Line

1 744

6 428

8

5

0,074*

0,148*

1,48*

6474

Eckerölinjen

2 594

8 171

26

22*

0,110*

0,220*

2,20*

6 867

Lillgaard

817

2 574

8

7*

0,035*

0,069*

0,69*

2 595

SeaWind Line

9 100

28 665

89

77*

0,386*

0,771*

7,71*

28 905

Silja Line

23 638

74 461

280

673

1,002*

2,003*

20*

75 085

Viking Line

23 844

75 109

231

1196

1,010*

2,020*

68*

75 738

Skärgårdstrafiken

6 181

19 469

26*

52*

0,262*

0,524*

5,24*

19 632

Summa**

67 918

214 877

668

2032

2,878

5,755

105,3

216 670

Uppskattad totalt

85 000

268 715

835

2225

3,601

7,203

121,4

270 958

* Beräknat med Naturvårdsverket och SCB:s emissionsfaktorer
** FinnLink bedöms förbruka ca 14 800 ton olja, vilket ger en total förbrukning på 82 700 ton olja

 

Avlopp och avfall

 

Avloppsreningsutsläpp

Vid Lotsbroverket i Mariehamn som är dimensionerat för en belastning på 30.000 personekvivalenter, behandlas avloppsvatten i tre steg; mekaniskt, kemiskt och biologiskt. Större delen av anläggningen är lokaliserad i ett bergrum där luftnings– och avsättningsbassängerna är belägna. År 2001 behandlade verket 1,95 milj. m3 avloppsvatten innehållande 423 ton BOD7 (biologiskt syrebehov uppmätt vid 7 dagars mätning). COD (kemiskt syrebehov) är ca dubbla BOD[6], vilket ger 845 ton COD. COD för primärslam är ca 1,8 g syre/g biomassa vilket ger 529 ton TS (torrsubstanshalt) biomassa. TOC (totalt innehåll av organiskt kol) är ca 40% av COD vilket ger 339 ton TOC som kan bilda 1242 ton koldioxid (TOC x 44/12). Energiinnehållet är 3,48 kWh/kg COD vilket ger 2,78 GWh. Vid nedbrytning av biologiskt material bildas gaser som koldioxid och i syrefri miljö även metan och svavelväte. Biomassan minskar dels genom nedbrytning i syrerik miljö i aktivslamsteget varvid det blir ett utsläpp av koldioxid och genom nedbrytning till biogas i rötkammaren.

 

Verket producerade 649 ton TS avloppsslam (23192 m3, TS 2,8 %). Överskottsslam tas ur processen i försedimenteringen. Andelen oorganisk substans efter rötning brukar vara ca 30 %, varför andelen före rötning är ca 20 % (rötningsgrad 40 %), vilket ger 520 ton biomassa, eller 936 ton COD (1,8 g syre/g biomassa). Den vid rötningen i syrefri miljö producerade biogasen användes för att täcka verkets eget energibehov, varför den påverkar övriga emissioner genom en lägre konsumtion av olja och el. Då metangasen bränns omvandlas den till koldioxid motsvarande den mängd som skulle ha bildats vid nedbrytning i syrerik miljö. Av 575 ton TS biomassa omvandlades 41 % till biogas (189 ton) vilken eldades och omvandlades till 562 ton koldioxid och 1,33 GWh energi. Producerad mängd biogas (219 106 m3) har ett energivärde på 6 kWh/m3, vilket ger 1,31 GWh. I rötslammet finns 339 ton TS biomassa, som vid fortsatt nedbrytning av slammet kan bilda 653 ton koldioxid med ett presumtivt energiutbyte på 1,92 GWh, som dock inte utnyttjas eftersom slammet komposteras. Tabell 17 visar en sammanställning över biomassans förändring vid avloppsreningen. Av tabellen är mängden biomassa som slam större före rötningen än i inkommande avloppsvatten, vilket visar på osäkerheterna vid beräkningen. En mer noggrann analys av processen skulle behövas för att ge bättre världen. Men då avloppssektorn ändock utgör en mindre del av utsläppen av luftföroreningar, är noggrannheten tillräcklig jämfört med den osäkerhet som finns vid beräkningarna i övrigt.

 

Tabell 17. Biomassans förändring vid avloppsrening och slamrötning i Lotsbroverket år 2001.

Steg

Biomassa

BOD

COD

TOC

Koldioxid

Energi

Inkommande avlopp

470 ton

423 ton

847 ton

338 ton

1242 ton

2,95 GWh

Utgående avlopp

25 ton

23 ton

45 ton

18 ton

66 ton

0,16 GWh

Avgår i aktivslamsteget

??? ton

??? ton

??? ton

??? ton

??? ton

??? GWh

Slam från avloppsrening

< 445 ton

< 400 ton

< 800 ton

< 320 ton

< 1175 ton

< 2,7 GWh

Slam till rötkammaren

520 ton

468 ton

936 ton

374 ton

1372 ton

3,25 GWh

Avgår som biogas (41 %)

213 ton

191 ton

383 ton

154 ton

562 ton

1,33 GWh

Slam från rötkammaren

307 ton

276 ton

552 ton

220 ton

809 ton

1, 92 GWh

 

Av biogasen producerades i dieselgeneratorer 0,178 GWh elenergi, vilket är ca 20 – 25 % av Lotsbroverkets årsförbrukning. En dieselgenerator har ca 30 % effektivitet i energiomvandlingen vilket medför att metan motsvarande 0,59 GWh (ca 100 000 m3) användes till elproduktion. Förbränning av biogasen beräknas ge ett utsläpp på 562 ton CO2.

 

I Chipsfabriken i Haraldsby renas ett flöde på 108 733 m3 avloppsvatten varvid 3235 m3 (17% TS ger 550 ton TS) slam erhålls. Slamproduktionen utgörs av 394 ton TS rötslam, vilket motsvarar 580 ton TS råslam före rötning (20 % oorganisk substans och 40 % rötningsgrad) och 156 ton TS råslam. Vid lagring av avvattnat avloppsslam avgår koldioxid, metan, lustgas och ammoniak. RVF Utveckling[7] har utfört emissionsmätningar varur de beräknat emissionen av metan till 3,13 kg/ton TS och lustgas till 5,0 kg/ton TS. Slammet från Chipsfabriken och Lotsbroverket är tillsammans 1200 ton TS. Förutom Lotsbroverket finns det ett antal mindre reningsverk runt om på Åland. Reningsverket på Föglö producerar 12 ton slam som deponeras på Föglös soptipp. Kommuner på fasta Åland som Finström skickar sitt slam till Lotsbroverket. Ca 6000 m3 externt slam (10 % TS ger 600 ton TS slam) från några reningsverk och privata anläggningar mottas årligen vid en mottagningsstation vid "Rökerirondellen", där det blandas med avloppsvattnet. För att beräkna emissioner från slamhantering på Åland (se tabell 18) uppskattas den totala slammängden till 1400 ton TS. Emissionsfaktorerna används för att beräkna utsläpp av andra föroreningar som bildas vid förbränning av bildad biogas. Troligtvis är svaveldioxidutsläppet högre än beräknat då biogasen innehåller en hel del svavelväte.

 

Tabell 18. Emissioner från förbränning av biogas och emissioner från nedbrytning av rötslam (ton/år) år 2001 beräknat på en total slammängd på 1400 ton TS.

 

CO2

CH4

N2O

NOX

CO

SO2

NMVOC

GWP

Biogasbränning

1200

0,014

0,027

0,68

0,68

0,41

0,041

1209

Från rötslam

1800

4,382

7,000

—

—

—

—

4062

Totalt

3000

4,396

7,027

0,68

0,68

0,41

0,041

5271

 

Avfallsdeponier

Ålands största avfallsdeponi är Svinryggens deponi. Emission till luft uppkommer genom nedbrytning av avfall som lagts på deponin. År 2001 deponerades på Svinryggen 220 ton slaktavfall, 80 ton fett och 13 ton fiskslam vilket ger 313 ton biologiskt avfall (736 ton koldioxid och 1,74 GWh energi). Deponigas (huvudsakligen metan) produceras genom nedbrytning av biologiskt avfall. För att bedöma mängden bildad gas användes ett dataprogram LandGEM (Landfill Gas Emission Model) från EPA, USA:s Miljöskyddsmyndighet[8]. Gas som består av ca 50 % metan och 50 % koldioxid bildas i ca 20 till 30 år efter deponeringen genom nedbrytning av cellulosa i det deponerade avfallet. Omvandling av cellulosa till metan är en långsam process då cellulosan skyddas av lignin som först måste brytas ner.

 

Svinryggens deponi anlades 1960 och under de första 15 åren deponerades årligen mellan 3000 till 4000 ton avfall varefter det deponerade avfallet ökade från 6000 ton till 10 600 ton år 1992[9]. Därefter har avfallsmängderna minskat betydligt till 2557 ton år 2001. Hur mycket som lagts på Svinryggen år 1996, 1997 och 1999 – 2001 framgår av tabell 19. Detta ger att från 1960 till 2001 har totalt 247 000 ton avfall har deponerats på Svinryggen. Med dessa data som ingångsvärden kan emissioner år 2001 beräknas med LandGEM till 363 ton metan och 995 ton koldioxid (se tabell 20).

 

Tabell 19. Mängd avfall (i ton) deponerat på Svinryggen 1996, 1997* och 1999-2001.

Svinryggens deponi

1996

1997

1999

2000

2001

Industriavfall, ton

3172

3703

1 439

1 492

943

Hushållsavfall, ton

1943

1747

1 162

998

368

Byggavfall, ton

289

298

441

806

382

Träavfall, ton

—

—

114

129

196

Fyllnadsmaterial, ton

—

—

357

69

172

Ris/trädgårdsavfall, ton

—

—

267

147

79

Slaktavfall, ton

255

446

419

336

220

Fettavskiljare, ton

75

42

76

140

80

Fiskslam, ton

14

5

0

79

13

Lökskal, ton

—

—

0

7

55

Slam o gallerrens, ton

93

119

47

42

46

Asbest, ton

8

18

45

6

4

Övrigt

334

323

—

—

—

SUMMA:

6183

6665

4 366

4 250

2 557

* Källa: Avfallsplan för Mariehamns stad 03.08.1998.

 

Tabell 20. Beräkning av emissioner från Svinryggens deponi 2001 beräknad med LandGEM.

 

CO

NMVOC

CH4

CO2

ton/år

0,178

9,4

363

995

m3/år

153

2631

543 500

543 500

 

Vid Svinryggens deponi som tar emot avfall från Mariehamn och Jomala, som har 54 % av Ålands befolkning, deponerades år 1992 60 % av avfallet på Åland9 och resten på andra deponier på Åland. Numera har många andra deponier på Åland stängts och en stor mängd avfall har skickats till energiåtervinning i Uppsala och till deponering i Nådendal (se tabell 21). År 1998 sändes 464 ton till i Uppsala. Ålands renhållning samlade 2001 in avfall från Mariehamn, Eckerö, Geta, Hammarland, Jomala, Lemland, Lumparland, Saltvik, Sottunga och Vårdö (21790 inv. 84 % av Ålands befolkning). Den totala avfallsmängden för Åland bör därmed ha varit ytterliggare ca 1400 ton. På Föglös soptipp deponerades 350 ton. Om dessa 1400 ton deponeras på mindre soptippar på Åland är den mängd som deponeras på Svinryggen 60 % av den totala deponerade mängden. För att få en uppskattning för hela Åland bör emissionerna räknas upp med 2/3, vilket ger 1658 ton koldioxid och 605 ton metan.

 

Tabell 21. Ålands Renhållnings avfallshantering inklusive deponi och energiåtervinning.

 

1999

2000

2001*

Energiåtervinning

 

 

 

Industriavfall Uppsala

1 350 ton

1 314 ton

1 547 ton

Hushållsavfall Uppsala

739 ton

1 219 ton

1 163 ton

Övrigt

275 ton

289 ton

232 ton

SUMMA:

2 368 ton

2 821 ton

2 941 ton

Deponering på Svinryggen

4 366 ton

4 250 ton

2 557 ton

Övrig Deponering på Åland

103 ton

28 ton

0 ton

Deponering i Nådendal

26 ton

100 ton

1871 ton

TOTALT

6863 ton

7199 ton

7369 ton

* Avfall från 10 kommuner med 21790 invånare (84 % av Ålands befolkning).

 

Deponigas skall samlas upp och antingen facklas, eller används som energikälla. Den globala uppvärmningspotentialen av metan är 21 gånger koldioxidens. Förbränning av 1 ton metan producerar 2.75 ton koldioxid. Därför ger uppsamling och förbränning av 1 ton metan en global uppvärmningsfördel på 18,25 ton koldioxidekvivalenter. Dock, då det vid förbränning bildas kväveoxider, som har en global uppvärmningspotential som är 310 gånger koldioxidens, reducerar kväveoxiderna den globala uppvärmningsfördelen. För att kväveoxiderna skall ge en större global uppvärmningseffekt än den obrända deponigasen, krävs att det vid förbränningen bildas mer än 59 kg kväveoxider per ton koldioxid. Vid fackling av naturgas bildas 22 kg/ton CO2.

 

Täckning av en avslutad deponi reducerar koldioxidutsläppet. Täckningen består av två lager, underst ett tätskikt med mycket låg permeabilitet med ett skyddskikt av jord ovanpå. Om tätskiktet är tillräckligt tätt kan inte vatten tränga ner i deponin, vilket hämmar gasbildningen. Vid vattenhalter mellan 20 % och vattenmättat är gasbildningen proportionell mot vattenhalten medan det under 20 % vattenhalt finns för lite vatten för de bakteriella processerna[10]. Om tätskiktet skadas i ett senare skede när deponin åldras kan vattengenomträngningen öka och gasbildning uppkomma. Skyddsskiktet av jord reducerar metanmängden genom att metan oxideras av bakterier i jorden och omvandlas till koldioxid och vatten. Om all metangasen oxideras till koldioxid blir utsläppen från deponier ca 2000 ton CO2. Den gas som facklas bildar även 60 kg kväveoxider, 180 kg kolmonoxid och 150 kg andra kolväten än metan per ton metan.

 

Uppvärmning och elkraftproduktion

 

Uppvärmning med oljepanna

 

Utsläpp från uppvärmning kommer dels från utsläpp från förbränning av olja för uppvärmning av enskilda hus och dels från förbränning för fjärrvärme i Mariehamn. Enligt Statistisk årsbok för Åland (tabell 5.11) värms 4013 hus med olja (och gas) varav 3612 är bostadshus och enligt statistik från Finska Olje‑ och gasbranschens centralförbund (se tabell 22) värms 4026 hus med olja (och gas) varav 3375 fristående hus, 58 radhus och 175 flerbostadshus. Totalt såldes 41 009 m3 lätt eldningsolja år 2001. En stor del av eldningsoljan används dock för annat som fartygsdrift och annan industriell verksamhet. Enbart Landskapsstyrelsens färjor förbrukar 7358 m3.

 

För att bedöma oljeförbrukningen för de hus som värms med olja kan statistik från SCB över oljeförbrukningen per kvadratmeter i småhus år 2000 som enbart värms med olja med fördelning efter uppvärmd boyta användas (se tabell 23). Om oljebehovet sätts till 25 l/m2, och de 4024 fastigheter som värms med olja har tillsammans 816 469 m2, ger det en total oljeförbrukning på 20 412 m3 (17 146 ton).

 

Tabell 22. Uppvärmning av hus på Åland år 1999.

Hustyp

Uppvärmning

Antal hus

Byggnadsyta, m2

Yta per hus, m2

1 Fristående hus

1 Olja och gas

3 375

456 245

135

 

2 Fjärrvärme

126

25 112

199

 

3 Elvärme

2 029

261 228

129

 

4 Trä och torv

1 480

171 284

116

 

5 Övrigt

549

47 194

86

 

6 Totalt

7 559

961 063

127

2 Radhus

1 Olja och gas

58

32 251

556

 

2 Fjärrvärme

9

4 181

465

 

3 Elvärme

97

34 597

357

 

4 Trä och torv

1

84

84

 

5 Övrigt

4

0

0

 

6 Totalt

169

71 113

421

3 Flerbostadhus

1 Olja och gas

175

99 872

571

 

2 Fjärrvärme

100

110 371

1104

 

3 Elvärme

35

18 521

529

 

4 Trä och torv

1

150

150

 

5 Övrigt

8

4 076

510

 

6 Totalt

319

232 990

730

4 Övrigt

1 Olja och gas

416

228 101

548

 

2 Fjärrvärme

98

176 138

1797

 

3 Elvärme

1 102

123 244

112

 

4 Trä och torv

204

14 981

73

 

5 Övrigt

936

74 248

79

 

6 Totalt

2 756

616 712

224

5 Totalt

1 Olja och gas

4 024

816 469

203

 

2 Fjärrvärme

333

315 802

948

 

3 Elvärme

3 263

437 590

134

 

4 Trä och torv

1 686

186 499

111

 

5 Övrigt

1 497

125 518

84

 

6 Totalt

10 803

1 881 878

174

Källa: Olje- och gasbranschens Centralförbund (http://www.oil.fi/index.asp?site=OPK).

 

Tabell 23. Oljeförbrukningen år 2000 per kvadratmeter i småhus som enbart värms med olja, med fördelning efter uppvärmd boyta.

Boyta m2:

-85

86-100

101-120

121-140

141-160

161-200

201-

Samtliga

Oljebehov l/m2:

33

30

24

25

20

22

21

25

Källa: SCB Statistiska Centralbyrån (http://www.scb.se/statistik/en0102/en0102tab2.asp).

 

Fjärrvärme

I Mariehamn värms ca 480 fastigheter med fjärrvärme som till största delen levereras från Ålands Energi. En del av fjärrvärmen kommer från Mariehamns Bioenergis fliseldade kraftverk. Vid produktion av el i dieselkraftverk kan överskottsvärmen tas tillvara och används som fjärrvärme. Den ringa elproduktionen medför dock att värmen år 2001 i huvudsak har producerats genom att bränna 6116 ton tung eldningsolja i panna, vilket gav 71 GWh värme. Detta resulterade i ett utsläpp av 19 265 ton CO2 och 60 ton SO2 (beräknat från bränslets svavelhalt 0,49 %). Pannan har en brännare av lågtryckstyp och är försedd med partikelavskiljare. Att försäljningen av tung eldnings­olja 2001 enbart var 4400 m2 kan förklaras av en del av den olja som brändes 2001 kan vara levererad tidigare år.

 

Uppvärmning med biobränslen

Även eldning med biobränslen ger upphov till luftföroreningar. Mängd koldioxid producerat genom förbränning av biobränslen räknas dock inte, då det motsvarar den mängd koldioxid som bundits från luften då bränslet producerats. Andra luftföroreningar som uppkommer vid bioeldning måste dock räknas med. Biobränslen i form av bark och flis används i fliseldade fjärrvärmevärk samt även som ved för uppvärmning av enskilda hus. Ålands Skogsägarförbund (AB Skogen) har en panna som används för värmeleverans till Godby Fjärrvärme. Pannan som ger 10 GWh fjärrvärme per år eldades med ca 5100 ton bark och flis (8,2 MJ/kg) under en drifttid på 7000 timmar/år. Mariehamns Bioenergi har en panna på 6 MW, som används för värmeleverans till Mariehamns fjärrvärmenät. Pannan som eldades med ca 52 000 m3 sågspån, bark, rotreduceringsflis och grot (0,7 MWh/m3) levererade 36,4 GWh varmvatten år 2001. För uppvärmning av enskilda hus med total yta på 186 499 m2 (se tabell 22) bedöms att det krävs ett värmebehov på 50 GWh. Totalt ger därmed bioenergin 96 GWh värme per år.

 

Elproduktion

Av 251 GWh förbrukad elenergi år 2001 producerades ca 1 GWh genom förbränning av olja. Åland Energi har 4 dieselkraftverk på sammanlagt 28 MW och 2 gasturbiner på 12 MW vardera. 2001 förbrukades för dieseldrift 76 ton tung brännolja (diesel 1 och 2) och 20 m3 lätt brännolja (diesel 3), samt 89 m3 jetbränsle för de två gasturbinerna. Gasturbiner används för att klara effektoppar när elförbrukningen är ovanligt hög. Detta medförde ett utsläpp på 494 ton CO2. Förbränning av den tunga dieseloljan som innehåller 0,49 % S gav 745 kg SO2. Den största delen av den förbrukade elen importeras, 210 GWh från Sverige och 26 GWh från Finland. Kabeln till Sverige är dimensionerad för en överförd effekt av 80 MW. Förbindelsen till Finland, som har en kapacitet på 5 – 10 MW, kan inte försörja hela Åland ens under låglasttid. 14 GWh producerades med vindkraftverk. Att producera den importerade elkraften (236 GWh) med åländska dieselkraftverk, skulle förbruka 55 500 m3 olja, samt öka elkraftens globala uppvärmningspotential till 164 213 ton CO2-ekvivalenter, vilket är större än vägtrafikens bidrag på 53 973 ton CO2-ekvivalenter. Eftersom överskottsvärme från elproduktion kan återanvändas för fjärrvärmeproduktion, skulle dock uppvärmningen bidrag till den globala uppvärmningspotentialen sjunka med 20 138 ton CO2-ekvivalenter. Av figur 5 som visar oljeförbrukning för el och värmeproduktion år 1996 till 2001, framgår att de år då Åland energi producerar el med dieselkraftverken är behovet av olja för uppvärmning mindre. Därför är det motiverat att samredovisa utsläpp från uppvärmning och elproduktion. Av elförsäljningen på Åland år 2001 gick 43 % till enskilda kunder, 21 % till servicenäringen, 14 % till offentlig sektor, 13 % till förädlingsindustrin och 9 % till jordbruket.

 

 

 

 

 

 

 

Elproduktionsenheter

Typ

Kapacitet

Diesel 1

15,8 MW

Diesel 2

7,6 MW

Diesel 3

2,5 MW

Gasturbin

12,0 MW

Gasturbin

12,0 MW

Totalt

49,9 MW

Figur 5. Oljeförbrukning för Åland Energis el- (dieselkraftverk) och värmeproduktion år 1996-2001, samt elproduktion med olja 1997-2001.

 

Totalt

Med Naturvårdsverket och SCB:s emissionsfaktorer som används i Sverige kan utsläpp från uppvärmning och elproduktion på Åland beräknas (se tabell 24).

 

Tabell 24. Emission från uppvärmning och elproduktion (ton/år) år 2001 beräknat med Natur­vårdsverket och SCB:s emissionsfaktorer.

 

GWh

Olja

CO2

CH4

N2O

NOX

CO

SO2

NMVOC

GWP

Oljepanna

202

17 146

64 297

0,727

1,45

36,3

36,3

21,8

2,18

64 762

Panna biobränsle

50

—

—

5,40

0,900

19,8

27,00

7,2

9,00

392

Fjärrvärme olja

72

6 116

19 265

0,518

1,29

25,9

6,47

60,0*

0,777

20 138

Fjärrvärme biobr.

46

—

—

5,01

0,835

18,4

25,1

6,68

8,35

364

Total uppvärmning

370

23 262

83 562

11,7

4,48

100

94,9

95,7

20,3

85 196

Elproduktion

1,85

158

494

0,010

0,023

1,0

0,067

0,75*

0,017

502

Total

372

23 420

84 056

11,7

4,51

101

94,9

96,4

20,3

85 697

* Beräknat från bränslets svavelhalt 0,49 %

 

Jordbrukets djurhållning och gödselhantering

 

Metan

Jordbrukets bidrag till luftutsläpp förutom emissioner från oljeförbränning, kommer från djurhållning och gödselhantering. Metan utsöndras vid bakteriell nedbrytning av växtmaterial och foder i magen hos idisslande boskap och från djurens gödsel. Emissioner från djurhållningen kan beräknas genom att antalet djur multipliceras med en emissionsfaktor. Det finns dels emissionsfaktor för utsläpp av magbildat metan och dels för gödselbildat. Med användning av statistik över antalet djur på Åland och emissionsfaktorer kan utsläpp av metan från jordbrukets djurhållning beräknas (se tabell 25) till 625 ton, varav 557 ton är magbildat och 68 ton är gödselbildat. Nötkreaturen bidrar med 90 % av den bildade metangasen. Mjölkkorna släpper ut 275 ton metan och med 14 161 ton producerad mjölk medför det en emission av 19 g metan per liter mjölk.

 

Tabell 25. Emission av metan från djurhållning beräknat från emissionsfaktorer år 2001.

 

Antal djur

Magbildat metan

Gödselbildat metan

Summa

 

på Åland

kg/djur,år*

kg/år

kg/djur,år*

kg/år

metan kg/år

Mjölkkor

2146

115

246790

13

27898

274688

Övrig boskap

5471

48

262608

6

32826

295434

Nötkreatur

7617

 

509398

 

60724

570122

Svin

1654

1,5

2481

3

4962

7443

Hönor

8335

0

0

0,078

650

650

Får

5073

8

40584

0,19

964

41548

Hästar

254

18

4572

1,4

356

4928

 

 

 

557035

 

67656

624691

*Källa: UK Greenhouse Gas, Inventory,1990 to 2000, Annual Report for submission under the Framework
Convention on Climate Change (http://www.aeat.co.uk/netcen/airqual/naei/annreport/annrep99/).

 

 

Lustgas, dikväveoxid

Lustgas bildas genom kväveomsättningen av gödsel i jordbruksmark, framför allt i denitrifikations­processen. Med hjälp av emissionsfaktorer kan kväveomsättningen från djurens gödsel beräknas till 529 ton kväve (se tabell 26). Hur mycket av detta kväve som ombildas till lustgas beror hur gödseln hanteras. Om gödseln sprids direkt minimeras omvandlingen. Vid hantering av gödseln i flytande form erhålls en emission av 1 g lustgas per kg kväve och vid lagring och hantering av gödseln i fast form kan en emission av 20 g lustgas per kg kväve erhållas. En emission av 20 g lustgas per kg kväve ger att Ålands husdjurshållning skulle ge ett utsläpp av lustgas på 10 ton och 1 g lustgas per kg kväve ger 0,5 ton.

 

Tabell 26. Kväveomsättningen från djurhållning beräknat från emissionsfaktorer.

 

Antal djur på Åland

kg N/djur,år*

kg N/år

Mjölkkor

2146

93,8

201294

Övrig boskap

5471

47

257137

Nötkreatur

7617

 

458434

Svin

1654

7

11578

Hönor

8335

0,5

4168

Får

5073

9,2

46672

Hästar

254

32

8128

 

 

 

528977

*Källa: UK Greenhouse Gas, Inventory,1990 to 2000, Annual Report for submission under the Framework
Convention on Climate Change (http://www.aeat.co.uk/netcen/airqual/naei/annreport/annrep99/).

 

Till detta tillkommer lustgas bildat från kvävegödsling med handelsgödsel och nedplöjning av växtmaterial. I Sverige beräknar LRF[11] utsläpp av växthusgaser från Sveriges jordbruk till 159 000 ton metan och 15 750 ton lustgas. Utsläppet av lustgas beräknas till en tiondel av utsläppet av metangas. Om detta även gäller för Åland skulle det motsvara ett utsläpp på 63 ton lustgas. Enligt utsläppsstatistik redovisade för Sverige2 bidrar gödslingen av Sveriges 2 746 929 hektar åkermark med en emission av 13 510 ton lustgas, vilket är 4,918 kg per hektar. Åland har en åkermark på 13 850 hektar, vilket med 4,918 kg per hektar ger 68,12 ton lustgas. Emissionen av lustgas från gödsling av åkermark bedöms därför uppgå till 68 ton.

 

Övrig oljeförbränning

 

Utöver den olja som används för uppvärmning används olja även för traktorer och arbetsredskap i jordbruk och industri och för industriella processer. År 2001 såldes 41 000 m3 lätt eldningsolja och 4400 m2 tung eldningsolja. Tung eldningsolja innebär att oljan har så hög viskositet att den måste värmas upp för att kunna pumpas. Av den lätta eldningsoljan används ca 20 000 m3 till uppvärmning varvid 21 000 m3 (17 640 ton) återstår för annat. En stor del av detta används troligtvis som drivmedel för sjöfarten, varför det är en mycket grov uppskattning att bedöma hur mycket som används för jordbruk och industriella processer. Om en tredjedel (6 000 ton) används för övriga ändamål som jordbruk och industriella processer medför det ett utsläpp av luftföroreningar enligt tabell 27. Redovisad oljeförbrukning i industrin uppgår till 2 428 ton olja. Chips AB fabrik i Haraldsby förbrukade 1 955 ton olja (26,3 GWh) till bl.a. en ångpanna och friteringsugnar för potatischips. Ålands Centralandelslag som har mejeri och bageri i Jomala förbrukade 260 ton olja, Rafael AB förbrukade 138 ton för asfalttillverkning och Ålands fiskodlare förbrukade 75 ton olja.

 

Tabell 27. Emission av luftföroreningar (ton/år) för övrig oljeförbränning år 2001.

Olja

CO2

CH4

N2O

NOX

CO

SO2

NMVOC

GWP

6000

18 900

0,214

0,427

10,67

10,67

6,41

0,641

19 037

 

Tabell 28. Pannor vid Chips ABp fabrik i Haraldsby.

 

Hetoljepannor

Ångpanna

Avfallstork

Gaspanna

Summa

Effekt

3,48 MW

3,25 MW

1,16 MW

1,16 MW

2 MW

0,5 MW

11,55

Bränsle*

Brännolja

Brännolja

Brännolja

Brännolja

Gas

Propan

 

mängd (ton/år)

760

1011

95

89

245

10

2210

Svavel (kg/år)

1288

1591

139

139

—

—

3157

Producerad energi per år

32,53 TJ

9 GWh

43,27 TJ

12 GWh

4,07 TJ

1,1 GWh

3,81 TJ

1,1 GWh

10,47 TJ

2,9 GWh

0,43 TJ

0,12 GWh

94,59 TJ

26,3 GWh

* Värmevärde 42,8 GJ/ton.

 

 


[1] Finland: http://www.vyh.fi/eng/environ/state/air/emis/ghg/ghg.htm

[2] Sverige: http://www.internat.environ.se/documents/pollutants/climate/climate/fcccdate.html

[3] VTT Building and Transport, Road traffic exhaust emissions calculation software LIISA 2001.1, (http://lipasto.vtt.fi/lipastoe/liisae)

[4] Sjöfartsverket, Skärgårdshavets Sjöfartsdistrikt, Örö Farled Miljökonsekvensernas Bedömningsrapport, Åbo 2002, sida 14, karta 2, (http://www.vyh.fi/sve/politik/mkb/arkiv/svf/oro_rapport_01.pdf).

[5] Rikumatti Levomäki, Environmental aspects in regular Finland-Åland-Sweden passenger/car ferry traffic,
Sjöfartsbranschens Utbildningscentral, Åbo Universitet, ISBN: 951-29-1197-3, ISSN: 0782-3622, Åbo 1998.

[6] Enligt N.F. Gray (Water Technology, 1999 ISBN 0 340 67645 0) är COD mellan 1,25 och 2,5 gånger BOD

[7] Emissioner av metan, lustgas och ammoniak vid lagring av avvattnat rötslam. RVF Utveckling 02:15 ISSN 1103-4092

[8] Programmet kan hämtas på: http://www.epa.gov/ttncatc1/dir1/landgem.zip

[9] Åländsk utredningsserie 1994:1, Samordning av avfallshanteringen på Åland, bilaga 2.

[10] Christensen, T.H. and Kjeldsen, P., “Basic Biochemical Processes in Landfills,” Sanitary Landfilling: Process, Technology and Environmental Impact, Academic Press, San Diego, CA, pp. 29-49 (1989).

[11] LRFs miljöredovisning: http://www.lrf.se/pavag/miljoredovisning/2000/Klimatgaser.pdf